text

Fick som uppgift att skriva en artikel om höstförberedelser och resultatet blev nedanstående:

Förbered vårens odling med höstsådd

Det är lätt att känna att odlingssäsongen tagit slut när sommarens blommor bugar sig mot marken och löven ändrar färg, ändå finns det mycket du hinner göra innan snön kommer.

De flesta växter, annueller som bienner, släpper naturligt sina frön på hösten om de får blomma färdigt och ge ett moget frö. Det innebär att många växter både kan och bör sås i slutet av odlingssäsongen för att ge bäst resultat.

Senare sådd ger tidigare skörd
Vid höstsådd ligger fröet i vila under vintern innan det börjar gro av vårsolens värme. Denna metod har flera fördelar, den största är att de första primörerna kan skördas flera veckor tidigare och arbetet i trädgården fördelas på ett bättre sätt och ger dig mer tid till andra vårsysslor.

Till skillnad från vad många tror så är det inte kylan som är det största hotet mot fröet, utan istället fukten. Detta gör att höstsådd lämpar sig lika väl i syd som i norr, så länge din jord är så pass väldränerad att fröet inte ruttnar.

Vid höstsådd är det viktigt att inte så för tidigt och riskera att fröet börjar gro och sedan frysa sönder under vintern, vänta istället med att så fröna så sent som möjligt innan jorden blir för kall.

Förberedelser
Det är lätt att glömma bort var du sådde när du står i landet på våren, därför är det bättre att välja ett särskilt område för höstsådd istället för att sprida ut dina odlingsrader över hela trädgården.

Börja med att rensa odlingsbäddarna från allt rotogräs innan det blivit för kallt. Lägg också undan sandblandad jord för täckning av sådden och förvara den frostfritt tills du ska så.

Bearbeta jorden så att den är redo att odlas och vänta tills det blivit kallare. Du kan odla fram tills tjälen börjat gå i jorden, så länge du lyckas dra upp en fåra att lägga dina frön i.

Efter att du sått så täcker du raderna med den sandblandade jorden och slutligen med halm. Nu är det bara att låta naturen ha sin gång och invänta våren.

Några lämpliga kulturarvsorter att så på hösten

Knölvial
Lathyrus tuberosus är ärtväxt som odlats i Sverige redan sedan 1600-talet. Dess kastanjelika knölar prydde borden hos 1800-talets kungligheter och förutom sin fina smak är denna slotts-trädgårdsväxt också en bra dragväxt för bin.

Frö från knölvialen planteras september till november beroende på var i landet du befinner dig. Sandpappra först fröet försiktigt med ett fint sandpapper och blötlägg sedan fröna ett dygn innan sådd, när de väl ligger i marken kan du täcka dem med ett tunt lager grus.

Jordärtsskocka
Helianthus tubersous är en flerårig växt som kom till Sverige från Nordamerika i slutet av 1600-talet. Den är släkt med solrosen och är till skillnad från sin släkting flerårig med underjordiska utlöpare.

Knölarna planteras på hösten innan marken frusit, ungefär samtidigt som vintervitlöken på ungefär 10 cm djup och 50 cm mellan plantorna.

Morötter
Baucus karott ssp. sativum är en utmärkt gröda att så på hösten. Då den inte ska gro förrän jorden börjat bli varm till våren, så är det bra att vänta så länge du kan med sådd innan snön kommer.

Så med ett avstånd på 3 till 6 centimer och 35 cm i radavstånd.

Morötterna gror ungefär samtidigt som det tidiga ogräset vilket gör att du behöver rensa landen redan från start.

Korogi
Staceys affines eller kinaskocka som den ofta kallas i folkmun, har odlats i Sverige sedan mitten på 1800-talet. Så knölarna samtidigt som jordärtsskocka och använd samma plantavstånd och sådjup.

Palsternacka
Pastinacea sativa är mycket lämplig för höstsådd, växten gror långsamt och behöver lång tid på sig att växa. Försök så palsternacka strax innan tjälen går i jorden på 1 – 2 cm djup och med ca 10 cm mellan plantorna.

Persilja
Petroselinum crispus gror likt palsternacka långsamt och du kan vänta ända tills tjälen börjar gå i jorden innan du sår örten. Så fröna grunt och tätt, gallra sedan på våren till 10 – 15 cm plantavstånd.

Svartrot
Scorzonera hispanica är släkt med maskrosen och en flerårig korgblommig växt. I norden kallas den för fattigmans-sparris och har odlat länge. Roten behöver en lång säsong och jord som är lucker samt väldränerad. Det är en god idé att odla dem i upphöjda bäddar så att svartroten inte stöter på motstånd och delar sig. Så på 2 cm tådjup och 10 cm plantavstånd i raderna.

Haverrot
Tragopogon Porrifolus introducerades i Sverige under 1700-talet och brukar i folkmun kallas för fattigmans-ostron. Förutom den milda roten så är också de tidiga bladen svagt söta och goda i sallader.

Vanligtvis är haverroten det första som sås på våren eftersom den behöver en lång säsong, fast denna rotsak går också utmärkt att plantera på hösten ungefär samtidigt som vinter-vitlöken och svartrot. Plantera 10 – 15 cm mellan plantorna och 40 – 50 cm mellan raderna.

Kardborrerot
Atrium lappa japonica är en korgblommig växt som är en vanlig rotfrukt i asien. Både till utseende och odling kan den jämföras med svartrot, fast med en smak som mer påminner om kronärts- och jordärtsskocka.

Odla kardborreroten som svartrot fast ge den ett betydligt större avstånd mellan plantorna i raden, gärna 30 cm.

David Memet är en manusförfattare och regissör som jag tycker är duktig på det han gör, därav min glädje när jag hittade detta memo som Memet skickat till sin personal under arbetet av ”The Unit”. Att det är skrivet i versaler gör inte det som skrivs mindre sant.

”TO THE WRITERS OF THE UNIT

GREETINGS.

AS WE LEARN HOW TO WRITE THIS SHOW, A RECURRING PROBLEM BECOMES CLEAR.

THE PROBLEM IS THIS: TO DIFFERENTIATE BETWEEN DRAMA AND NON-DRAMA. LET ME BREAK-IT-DOWN-NOW.

EVERYONE IN CREATION IS SCREAMING AT US TO MAKE THE SHOW CLEAR. WE ARE TASKED WITH, IT SEEMS, CRAMMING A SHITLOAD OF INFORMATION INTO A LITTLE BIT OF TIME.

OUR FRIENDS. THE PENGUINS, THINK THAT WE, THEREFORE, ARE EMPLOYED TO COMMUNICATE INFORMATION — AND, SO, AT TIMES, IT SEEMS TO US.

BUT NOTE:THE AUDIENCE WILL NOT TUNE IN TO WATCH INFORMATION. YOU WOULDN’T, I WOULDN’T. NO ONE WOULD OR WILL. THE AUDIENCE WILL ONLY TUNE IN AND STAY TUNED TO WATCH DRAMA.

QUESTION:WHAT IS DRAMA? DRAMA, AGAIN, IS THE QUEST OF THE HERO TO OVERCOME THOSE THINGS WHICH PREVENT HIM FROM ACHIEVING A SPECIFIC, ACUTE GOAL.

SO: WE, THE WRITERS, MUST ASK OURSELVES OF EVERY SCENE THESE THREE QUESTIONS.

1) WHO WANTS WHAT?

2) WHAT HAPPENS IF HER DON’T GET IT?

3) WHY NOW?

THE ANSWERS TO THESE QUESTIONS ARE LITMUS PAPER. APPLY THEM, AND THEIR ANSWER WILL TELL YOU IF THE SCENE IS DRAMATIC OR NOT.

IF THE SCENE IS NOT DRAMATICALLY WRITTEN, IT WILL NOT BE DRAMATICALLY ACTED.

THERE IS NO MAGIC FAIRY DUST WHICH WILL MAKE A BORING, USELESS, REDUNDANT, OR MERELY INFORMATIVE SCENE AFTER IT LEAVES YOUR TYPEWRITER. YOU THE WRITERS, ARE IN CHARGE OF MAKING SURE EVERY SCENE IS DRAMATIC.

THIS MEANS ALL THE ”LITTLE” EXPOSITIONAL SCENES OF TWO PEOPLE TALKING ABOUT A THIRD. THIS BUSHWAH (AND WE ALL TEND TO WRITE IT ON THE FIRST DRAFT) IS LESS THAN USELESS, SHOULD IT FINALLY, GOD FORBID, GET FILMED.

IF THE SCENE BORES YOU WHEN YOU READ IT, REST ASSURED IT WILL BORE THE ACTORS, AND WILL, THEN, BORE THE AUDIENCE, AND WE’RE ALL GOING TO BE BACK IN THE BREADLINE.

SOMEONE HAS TO MAKE THE SCENE DRAMATIC. IT IS NOT THE ACTORS JOB (THE ACTORS JOB IS TO BE TRUTHFUL). IT IS NOT THE DIRECTORS JOB. HIS OR HER JOB IS TO FILM IT STRAIGHTFORWARDLY AND REMIND THE ACTORS TO TALK FAST. IT IS YOUR JOB.

EVERY SCENE MUST BE DRAMATIC. THAT MEANS: THE MAIN CHARACTER MUST HAVE A SIMPLE, STRAIGHTFORWARD, PRESSING NEED WHICH IMPELS HIM OR HER TO SHOW UP IN THE SCENE.

THIS NEED IS WHY THEY CAME. IT IS WHAT THE SCENE IS ABOUT. THEIR ATTEMPT TO GET THIS NEED MET WILL LEAD, AT THE END OF THE SCENE,TO FAILURE – THIS IS HOW THE SCENE IS OVER. IT, THIS FAILURE, WILL, THEN, OF NECESSITY, PROPEL US INTO THE NEXTSCENE.

ALL THESE ATTEMPTS, TAKEN TOGETHER, WILL, OVER THE COURSE OF THE EPISODE, CONSTITUTE THE PLOT.

ANY SCENE, THUS, WHICH DOES NOT BOTH ADVANCE THE PLOT, AND STANDALONE (THAT IS, DRAMATICALLY, BY ITSELF, ON ITS OWN MERITS) IS EITHER SUPERFLUOUS, OR INCORRECTLY WRITTEN.

YES BUT YES BUT YES BUT, YOU SAY: WHAT ABOUT THE NECESSITY OF WRITING IN ALL THAT ”INFORMATION?”

AND I RESPOND ”FIGURE IT OUT” ANY DICKHEAD WITH A BLUESUIT CAN BE (AND IS) TAUGHT TO SAY ”MAKE IT CLEARER”, AND ”I WANT TO KNOW MORE ABOUT HIM”.

WHEN YOU’VE MADE IT SO CLEAR THAT EVEN THIS BLUESUITED PENGUIN IS HAPPY, BOTH YOU AND HE OR SHE WILL BE OUT OF A JOB.

THE JOB OF THE DRAMATIST IS TO MAKE THE AUDIENCE WONDER WHAT HAPPENS NEXT. NOT TO EXPLAIN TO THEM WHAT JUST HAPPENED, OR TO*SUGGEST* TO THEM WHAT HAPPENS NEXT.

ANY DICKHEAD, AS ABOVE, CAN WRITE, ”BUT, JIM, IF WE DON’T ASSASSINATE THE PRIME MINISTER IN THE NEXT SCENE, ALL EUROPE WILL BE ENGULFED IN FLAME”

WE ARE NOT GETTING PAID TO REALIZE THAT THE AUDIENCE NEEDS THIS INFORMATION TO UNDERSTAND THE NEXT SCENE, BUT TO FIGURE OUT HOW TO WRITE THE SCENE BEFORE US SUCH THAT THE AUDIENCE WILL BE INTERESTED IN WHAT HAPPENS NEXT.

YES BUT, YES BUT YES BUT YOU REITERATE.

AND I RESPOND FIGURE IT OUT.

HOW DOES ONE STRIKE THE BALANCE BETWEEN WITHHOLDING AND VOUCHSAFING INFORMATION? THAT IS THE ESSENTIAL TASK OF THE DRAMATIST. AND THE ABILITY TO DOTHAT IS WHAT SEPARATES YOU FROM THE LESSER SPECIES IN THEIR BLUE SUITS.

FIGURE IT OUT.

START, EVERY TIME, WITH THIS INVIOLABLE RULE: THE SCENE MUST BE DRAMATIC. it must start because the hero HAS A PROBLEM, AND IT MUST CULMINATE WITH THE HERO FINDING HIM OR HERSELF EITHER THWARTED OR EDUCATED THAT ANOTHER WAY EXISTS.

LOOK AT YOUR LOG LINES. ANY LOGLINE READING ”BOB AND SUE DISCUSS…” IS NOT DESCRIBING A DRAMATIC SCENE.

PLEASE NOTE THAT OUR OUTLINES ARE, GENERALLY, SPECTACULAR. THE DRAMA FLOWS OUT BETWEEN THE OUTLINE AND THE FIRST DRAFT.

THINK LIKE A FILMMAKER RATHER THAN A FUNCTIONARY, BECAUSE, IN TRUTH, YOU ARE MAKING THE FILM. WHAT YOU WRITE, THEY WILL SHOOT.

HERE ARE THE DANGER SIGNALS. ANY TIME TWO CHARACTERS ARE TALKING ABOUT A THIRD, THE SCENE IS A CROCK OF SHIT.

ANY TIME ANY CHARACTER IS SAYING TO ANOTHER ”AS YOU KNOW”, THAT IS, TELLING ANOTHER CHARACTER WHAT YOU, THE WRITER, NEED THE AUDIENCE TO KNOW, THE SCENE IS A CROCK OF SHIT.

DO NOT WRITE A CROCK OF SHIT. WRITE A RIPPING THREE, FOUR, SEVEN MINUTE SCENE WHICH MOVES THE STORY ALONG, AND YOU CAN, VERY SOON, BUY A HOUSE IN BEL AIR AND HIRE SOMEONE TO LIVE THERE FOR YOU.

REMEMBER YOU ARE WRITING FOR A VISUAL MEDIUM. MOST TELEVISION WRITING, OURS INCLUDED, SOUNDS LIKE RADIO. THE CAMERA CAN DO THE EXPLAINING FOR YOU. LET IT. WHAT ARE THE CHARACTERS DOING -*LITERALLY*. WHAT ARE THEY HANDLING, WHAT ARE THEY READING. WHAT ARE THEY WATCHING ON TELEVISION, WHAT ARE THEY SEEING.

IF YOU PRETEND THE CHARACTERS CANT SPEAK, AND WRITE A SILENT MOVIE, YOU WILL BE WRITING GREAT DRAMA.

IF YOU DEPRIVE YOURSELF OF THE CRUTCH OF NARRATION, EXPOSITION,INDEED, OF SPEECH. YOU WILL BE FORGED TO WORK IN A NEW MEDIUM – TELLING THE STORY IN PICTURES (ALSO KNOWN AS SCREENWRITING)

THIS IS A NEW SKILL. NO ONE DOES IT NATURALLY. YOU CAN TRAIN YOURSELVES TO DO IT, BUT YOU NEED TO START.

I CLOSE WITH THE ONE THOUGHT: LOOK AT THE SCENE AND ASK YOURSELF ”IS IT DRAMATIC? IS IT ESSENTIAL? DOES IT ADVANCE THE PLOT?

ANSWER TRUTHFULLY.

IF THE ANSWER IS ”NO” WRITE IT AGAIN OR THROW IT OUT. IF YOU’VE GOT ANY QUESTIONS, CALL ME UP.

LOVE, DAVE MAMET

SANTA MONICA 19 OCTO 05

(IT IS NOT YOUR RESPONSIBILITY TO KNOW THE ANSWERS, BUT IT IS YOUR, AND MY, RESPONSIBILITY TO KNOW AND TO ASK THE RIGHT Questions OVER AND OVER. UNTIL IT BECOMES SECOND NATURE. I BELIEVE THEY ARE LISTED ABOVE.)”

PS. Om du inte är David Memet, använd aldrig versaler när du skriver något till någon annan.

Jag har börjat läsa kursen ”Att skriva för webben och interaktiva medier” på Södertörns högskola, och gjorde precis klart den första uppgiften. Den bestod i att använda låttexten från Taubes Möte i monsunen som anteckningar till en artikel.

På grund av andra dödlinjer så blev det inte språket så genomarbetat som jag önskat, fast jag tycker själv att jag fick till en rolig bakgrundsberättelse, vad tycker du?

– ”Rolling home, rolling home, across the sea!” utbrister den äldre kvinnan, innan orden följs av ett dundrande skratt.

Skrattet slår sig igenom tystnaden uti det vilsamma besöksrummet, i ett annars så åldrat äldreboende. Från andra sida rummet ger vårdbiträdena oss manande blickar att sänka rösten, trots att vi är de enda som sitter där.

I en kommunalblå soffa sitter matros Svedin, omgiven av gamla skeppsloggar. Hon har håret uppsatt i en strikt knut och spåren från ett liv på havet syns fortfarande i hennes rynkiga ansikte.

-”Såå vaad vaar jaag nuuu”…, hörs det medan Svedin bläddrar sig igenom loggarnas nötta pärmar, för att slutligen sätta fingret mitt på en sida.

– Taifun hette skeppet, en stor fullriggare som seglade under finsk flagg. Det passade Fritiof väl, han var den blekaste människa jag någonsin sett på den blåa oceanen.

Fritiof Andersson, en antihjälte som blev välkänd för allmänheten efter ett reportage i Göteborgsposten som beskrev den mest otroliga historia.

– Fritiof var en skojare, svag för både spirituosa och dobbel. När han gick under jorden i kina efter nyförvärvade spelskulder, så trodde jag att det var sista gången vi sågs. Döm om min förvåning när jag återsåg honom mitt ute på Röda havet, säger hon.

Pant hos pirater

Andersson hade lyckats ta sig till Shanghai, där han blev rånad i den första spelhåla han satte sina fötter i. Istället för att vända,  satsade Andersson sig själv,  endast för att förlora mot en lokal pirat.

– Alla människor har en talang och jag har aldrig sett någon vara så begåvad på att både ta sig både i och ur knipor, säger Svedin.

Även om fångenskapen hos piraterna var kort, lyckades Andersson skapa sig flera ovänner. Hade inte slumpen bestämt att han skulle dela cell med mördaren Fu Wai, skulle berättelsen med säkerhet tagit slut där. När triaden genomförde ett lyckat fritagningsförsök av Wai, blev även Fritiof Andersson så fri som du kan bli med en skuld till triaden.

Utan pengar och någonstans att ta vägen, hamnade Andersson hos Wai, där han snabbt fattade tycke för dennes dotter. Trots att de gifte sig i hemlighet, så nådde ryktet Fu Wai innan paret hunnit resa som planerat och Wai blev vansinnig. Med ett pris på sitt huvud tar sig Andersson med nöd och näppe till Singapore.

– Där springer han på Sveriges konsul Adelborg som hjälpte honom med kläder, pass och pengar till resan hem.

Pengarna tog slut lika snabbt som de kommit, så Andersson tog värvning på en ångbåt med destinationen Hagenbeck och som bar vilda djur i lasten.

Ett blodbad i mörka vatten

Resan som börjat så bra, fick en snabb vändning efter att skeppet åkte in i en cyklon. Djuren smet ur burarna och kommandobryggan blev till ett blodbad när de exotiska bestarna gav sig på besättningen och varandra.

När ovädret tillslut avtagit, var Fritiof ensam kvar på skeppet med den elefant som i stormens öga rivit masterna, drivandes till havs.

– Fritiof berättade under vårt korta möte att skeppet till slut hamnade i Malabar, säger hon.

Så tittar hon upp från loggböckerna, som om det vore den mest naturliga sak i världen:

– …vad som hände med elefanten fick jag aldrig svar på. Fritiof var tvungen att gå tillbaka till båten som skulle segla vidare och lovade berätta det nästa gång; men vi sågs aldrig mer igen.

Här är texten i sitt original:

MÖTE I MONSUNEN

Vi mötte ett skepp i den svalkande monsun

där vi ångade mot Röda havet opp,

en fullriggare det var och dess namn var Taifun,

som nu segla från Ostindien till Good Hope.

Vår kapten gav nu order att vi skulle hissa flagg

och vi hissade den gula och den blå,

och i samma stund så blåste där från skeppets gaffelnock

Finlands vita flagg med blåa korset på.

Vi höll ganska nära och stoppade maskin

för att preja och ta budskap med oss hem,

och då lovade hon opp där hon gick med vinden in

ifrån babord, och vi rodde bort till dem.

Vi fick ända från backen och lejdare midskepps

och vår fjärdestyrman äntra upp på den,

men i röstet står en svensk sjöman som jag nu återser

Fritiof Andersson, min gamle barndomsvän.

Ja, man möts ju ibland i monsuner och passad

när man seglar mest på värmen som vi gjort,

jag blev likväl rätt förvånad fästän ändå mera glad,

när jag återsåg min vän på denna ort.

-Jag blev held up i Kina, jag blev rånad i Shanghai,

jag har suttit hos pirater uti pant,

men jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai,

sade Fritiof, det är hemskt men det är sant.

-Med kinesiskans hjälp kom jag sen till Singapore

utan pass och pengar står jag på ett torg

när en man i guldgaloner plötsligt fram emot mig går,

Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg.

-Se goddag, Fritiof Andersson, säjer Adelborg,

vad i Herrand namn gör du i Singapore?

-Ifrån Gula floden kommer jag och vill till Göteborg,

det är bäst att en hyra hem jag får.

-Jag blev klädd i vita kläder, jag fick låna tie pund,

jag fick pass med Kungens vapen och porträtt,

konsulinnan bjöd på te och jam och pratade en stund,

hon var det sötaste jag dittills hade sett.

-Ja, så tog jag en steamer och mönstrade på däck

och i Siam fick vi last av vilda djur,

tigrar, lejon, elefanter, som dom sålt till Hagenbeck,

som du varit hos i Hamburg, eller hur?

-Men den resan var värst av alla, det är sant,

syd om Ceylon gick vi in i en cyklon,

ut ur buren smet ett lejon, rök på en elefant,

vrålet blandades med storm och böljors dån.

-Snart var luckorna bräckta och upp kom många djur,

vår kommandpbrygga den gick överbord,

elefanten knäckte masterna och kastade en tjur

ut i havet, gosse, sanna mina ord!

-Ja, Hagenbecks ombud åt lejonet ju opp,

en gorilla klättra ner i vår maskin.

För att härma maskinisten slog hon fram och back och stopp,

tills jag sköt henne med skepparens karbin.

-Det var självaste Nemesis från djunglerna, min vän.

Snart var bara jag och elefanten kvar.

När cyklonen gått så fick vi en sydväst-monsun igen

och drev in till Camarin på Malabar.

-Men nu säger jag adjö för din styrman går från bord.

-Ja, men Fritiof, elefanten, vem fick den?

-När vi träffas nästa gång skall jag besvara dina ord,

vi ska segla nu och sätta kurs igen!

Och de brassade för fyllning och började sin gång

och tillbaka till vår skuta rodde vi

och där gick hon i monsunen och jag hörde deras sång:

-Rolling home, rolling home, across the sea!

Men jag räkna’ alla segel och räkna om igen

ifrån flying jib till röjlar och mesan.

Det var summa tjugotvå vita segel som där gick

på den glittrande blåa ocean.

Photo: Flickr user Tomo_Moko

Idag är det inget mindre än min födelsedag, vilket förstås varit en vanlig dag likt många andra där solen gick upp och färdades över himmelen. Till skillnad från andra dagar så har jag däremot tänkt på företeelsen födelsedagar mer än vad jag brukar.

Jag har ofta sett på födelsedagen som ett slags avlatsbrev, där jag och andra människor ”köper” vår uppmärksamhet till ett koncentrerat firande och kanske någon gåva och sedan slipper tänka mer på personen ifråga resten av året, istället för att portionera ut vår bekräftelse och våra gåvor under året och särskilt när det behövs.

Egentligen bör födelsedagen vara den dag på året då jag inte firas, utan istället mina föräldrar som förlöste mig, vårdade mig och hjälpte mig att växa upp. Oavsett hur den resan gått, så har det skett till stor del av andras omsorg och det är de som bör hyllas på min födelsedag.

Övriga dagar däremot, där bör jag och andra hyllas för den vi är och vad vi gör, gärna i små portioner och extra mycket när det behövs.

Jag vill avsluta denna tanke med en kort textbit från den i mitt tycke absolut bästa födelsedagslåten, Födelsedag av Kungahuset, där talman Tubski förkunnar: ”Jag vill inte ha tårta på min födelsedag/för jag vill ha, tårta varje dag, varje dag!/Jag vill inte ha paketer på min födelsedag/för jag vill ha, paketer varje dag/varje dag!”

Du som läser, och jag som skriver, och alla däremellan, är inte värda mindre än att få och ge uppskattning för något varje dag, och det är den bästa present jag kan tänka mig att få och tänka mig att ge.

Hittade en artikel jag skrev för Upsweden Malmös blogg 2011 som tål att dammas av och publiceras igen

Möjligheterna till kommunikation har aldrig varit så stora som idag, något som ger dig många fördelar men också många nackdelar ifall du inte använder kommunikationskanalerna på rätt sätt.

Grunden i din kommunikation är det som kallas en mottagarmedvetenhet vilket helt enkelt är att anpassa det du skriver till den mottagare du vänder dig till, och till din hjälp har du frågorna vad, varför, vem, när, var och hur.

Vad

Börja med att bestämma vad du vill kommunicera, skriv sedan ner det som en kort mening som innehåller ”kärnan” i det du ska berätta och ha denna mening inom synhåll då du skriver.

Varför

Viljan att berätta saker är stor bland människor, men varför ska du berätta för världen att du har har en ny blogg? Att du har fått en ny spelning? Att din nya skiva finns till salu? Osv.

Kommer du att ha tävlingar och information om dig och din musik på bloggen? Kommer spelningen vara ett tillfälle att höra nytt material eller gör musiken mig glad? Kommer jag kunna köpa din skiva till ett kampanjpris?

Vad vill du att det ska hända efter att du berättat ditt budskap? Hur ska mottagaren reagera? Tänk på dem och inte på dig själv.

Det finns ett begrepp som heter kognitiv isomorfism som kan beskrivas med att inte veta hur jag ska hantera en viss situation och hur jag ska göra, så i brist på annat gör jag det som andra gör vilket skapar en legitimitet.

Detta är något framträdande inom social media idag, du har Facebook, Myspace, Twitter, Digg, bloggar, etc. för att du förväntas ha det, men gör dig själv en tjänst och fundera på varför du har dessa kommunikationsplattformar och bemästra en plattform i taget.

Vem

Vem är din målgrupp? Jag vet vad du kommer att säga, Alla musikintresserade!

Den målgruppen finns inte, målgruppen alla är summan av väldigt många olika målgrupper och målgruppssegment.

Eftersom människor är olika så måste du också anpassa det du skriver både till dess innehåll och form så att det är anpassat till den du vill nå.

När

Gör din research, när har tidningen eller radion sitt redaktionsmöte? När på dagen är de som du vill nå som mest aktiva på Facebook, Myspace, Twitter? Posta dina nyheter och utskick då det är störst chans att de uppmärksammas av de som du vill nå.

Var

I vilka forum finns din målgrupp? Vilka bloggar läser de? Vilka tidningar? Var köper de sina skivor? Var får de information om nya musikakter? Om du vill nå fram med ditt budskap, kommunicera i rätt plattform till rätt person.

Hur

Hur vill din målgrupp få informationen du skickar? E-post? Snigelpost? Som ett paket? Som ett sms? Anpassa formatet till den du vill nå, vill mottagaren ha en video, gör en video då syftet i slutändan är att du ska nå fram.

En bra utgångspunkt är att börja där du står.

Hur skulle du vilja få informationen du ska skicka? Kolla också med dina vänner och anhöriga hur de skulle vilja ha informationen och se om det finns några mönster.

Kommunikation – ett tveeggat svärd

Kommunikation har aldrig varit lika snabb som den är idag, något som även det kan ge dig många fördelar, men också många nackdelar.

Låt texten vila

Det sägs att Benjamin Franklin alltid skrev ett brev till personen i fråga ifall han hamnat i bråk med någon, och när brevet var färdigskrivet ställde han det på spiskransen och om han fortfarande kände likadant tre dagar senare så skickade han brevet.

Hur länge låter du dina texter vila innan du skickar dem skivbolag, bokare, journalister etc?

Låt dina texter vila åtminstone över natten innan du skickar iväg dem då en paus gör att du kommer att se texten med nya ögon.

Tänk på eftertanke 

All din kommunikation bör vara en del i en övergripande strategi där all energi du lägger på att kommunicera med olika mottagare ska leda till något, försök därför alltid fundera på om det du skriver hjälper dig framåt mot dina kommunikationsmål.

Var strategiskt spontan 

Det sista tipset vi vill ge är att aldrig uppdatera din status på Facebook, Myspace etc. när du är onykter eller påverkad av andra droger,

Du kan tycka att det är rock´n´roll men ur kommunikationssynpunkt är det enbart dumt och tar snabbt bort den professionalism som du på alla andra plan försöker bygga upp.